nordlandsdagar

5 maj

En enorm kör av intensivt kvitter och kivande bryts tvärt till ett massivt moln av fladdrande vingar när småfåglarna sätter sig i säkerhet i träden runt huset. Det är mest bergfink men även någon blåmes, talgoxe, domherre, gulsparv, bofink och koltrast. Det är minst 500 av dem och vi har fascinerats hela dagen av den livfulla uppvisningen utanför köksfönstret. Under fågelbordet där jag strött fröna direkt på marken myllrar det likt en myrstack i vårsolen. Ungefär tio kilo solrosfrön har jag skeppat under dagen till de små då vädret verkligen inte är till deras fördel. Snö, än så länge kanske tio centimeter, vräker ner i nordostlig vind och nu är världen lika vit som någonsin i vintras.

4 maj

Fortfarande flera grader kallt på nätterna. Skaren håller ännu att gå på tidigt på morgonen vilket både hunden och jag uppskattar.  Ibland brister det och då får man stå på ett ben och balansera medan man skakar den grovkorniga snön ur den andra lågstöveln. Ännu har vi ingen värme ens på dagarna och fortfarande ligger gott om snö för skidåkare och de som ids. I lä mot en solvägg kan man dock njuta länge med en kopp kaffe i hand. Dikena fylls så sakteliga med vatten och jag minns väl hur roligt man kunde ha en hel dag med bror och kamrater i ett vårdike när man var liten. Dammar skulle byggas och rivas och båtar av allehanda slag färdas genom fors och fall. Någon gång gick man ned sig och klafsade hemmåt längs byavägen med blöta stövlar och kläder och fick bannor när man trampade in i hallen.

Trots det kalla vädret rinner rännilar än hit, än dit vilket tolkas som att snön trots allt ger med sig även om vi upplever det nog så långsamt. Fönstren prunkar fulla av tomater, gurka, blommor och så dill, basilika, spenat och sallad som vi har till maten. Ännu dröjer det några veckor innan vi kan flytta ut och plantera på friland.

27 april

Äntligen varmare. Solen värmer såpass att man gärna tar av sig jackan men vis av tidigare vårförkylningar öppnar jag den endast. Den höga solen och kvarvarande snön skapar nästan en värld i svart och vitt. Vi lever i en kontrast. Från de stora granarna bakom vedbodan hörs ständigt och envist ihållande bofink, gulsparv, bergfink och vårfilande talgoxe. En storspovs vårhälsning kommer under dagen ner från gärdena mot sjön. I fjol noterade vi storspoven den 16 april så något senare är våren i år. Norrut plogar kanadagäss, grågäss och tranor som mörka silhuetter mot en blek ljusblå himmel. I bland är det en perfekt formationsflygning men emellanåt är det lite si och så med rättningen. Det kanske inte år så noga när målet är nära?

I kvällningen ekar fantastiska klingande strofer från taltrast, koltrast och rödvingetrast från skogen nedanför huset. Det är lätt att endast bli stående för att försöka ta in alla vackra toner. Vad vi har längtat efter den här konserten! Dagen avslutas med sträckande morkulla som överrumplar en med sitt kväkande. Ännu vid elva på kvällen anar man en hel del kvarvarande ljus.

25 april

Oändligt långsamt närmar sig våren. Skogen är fortfarande full i snö, likaså äng och myr. Vi har just inte haft några varma dagar alls och nätterna håller snön kall långt in på dagen. Ännu håller isen för en fiskare. Däremot ser vi ljuset som räcker långt in på kvällarna. Detta fantastiska ljus.

21 april

Det snöar precis hela dagen. Stora flingor. Lapphandskar. Det borde ha lagt sig flera decimeter men det tinar allt eftersom. Snön smälter i träden så under gran, tall och björk regnar det ned på en med stora tunga droppar. Vi lever i en vit värld men spadar och skyfflar får stå kvar oanvända lutade mot väggen. Nu skottar vi inte något mer. Det är slöseri med energi. En dag med sol töar ändå dagens snöfall till dikesvatten. På ängarna och i skogen ligger det 30-40 cm kompakt snö som lär ta sin runda lilla tid att smälta bort. Det blir sent i år. Jag snickrar och när jag kommer in doftar hela huset av nybakat. Vi sitter vid det gamla gråa köksbordet med hett nykokat kaffe, bullar och kakor, nöjda över spisens värme istället för att behöva vara ute och bli genomsura av den blöta snön. Under fågelbordet utanför köksfönstret myllrar av bofinkar men även gulsparv, koltrast och en varfågel!

18 april

Under flygplanets vingar ser jag ner över den skärgård jag tidigare i vinter åkte skidor i. Vita öar och isflak ligger som ett omöjligt pussel strödda över ett mörkt och kallt djup. Öppet vatten har nu ryckt betydligt närmare och utanför Antnäs-börsten, Germandön och Junkön är havet fritt och obundet. Vågorna skvalpar säkert mot iskanten och vindarna borde vara nedkylda av hav och is och råkallt dra in genom kläder, in i märg och ben. Planet går in för landning och nedanför mig ser jag sträckan som nästan tog en dag att skida, den flyger vi nu förbi på ett par minuter. Känner lättnad över att åter vara tillbaka. Känner våra fåglar likadant?

14 april

En resa har fört mig söderut till Smålands snöfria småkuperade fält, stenrösen och skogar med vita golv av vitsippor. Ännu grönskar ej träden men knopparna är sprängdfyllda av längtan. Bönder kör skit på svarta åkrar och morgonen fylls av koltrast och taltrast. Med en kopp kaffe i skogen hör jag tranor så långt upp under de få molnen att jag ej kan få syn på dem. Spontant kan jag inte låta bli att utbrista ett efterlängtat: ”Tranor!”  som det vore ett uttryck innehållandes hela vårens längtan. Deras trumpetande lockar fram upprymda känslor och hopp och glädje.

Jag spanar ivrigt efter dem mellan trädkronorna. Är de på väg hem eller bort? Är tranan svensk eller spanjor? Vad säger platsen för födelse eller platser man bor och lever på, om vem man är? De funderingarna delas med oss som är född på en plats och bosatt på en annan. Svaret kan för en del tyckas självklart och enkelt men vem äger rätten till klassificering?

Snart är en del av de resliga och eleganta fåglarna hemma hos oss i norr. Kanske till och med före mig innan jag åker tillbaka hem till nordlandet. Jag kan inte låta bli att känna det mycket märkligt att kunna sitta på bar mark och känna doften av skog och mark som solen väcker under dagen. Här är lätt att leva. Hemma är ännu snö och is.